... kommer här. Ännu en härlig höstdag. Storasyster hade varit hos tandläkaren och dragit ur tänder, och jag lovade sluta jobbet och hämta henne när hon var klar. Det gjorde då att jag kom hem någon timme tidigare än jag brukar, och det var underbart. Hann gå en sväng med hundarna, fixa lite inne och mocka stallet innan middag.

Några höstbilder från eftermiddagen:

Löven börjar gulna...

Men pellarna brassar på som 17 när det blir höst...

Och hundarna är med, såklart...

Ässi, alltid redo med pinnen, ifall någon vill leka med henne:

Och den blicken träffar mitt i prick varenda gång:

Bella vet vad hon vill, hon också - vårt lilla lakritstroll:

Och så vackra, underbara och världens snällaste Fiffen:

Precis så här härligt kan man ha det en eftermiddag som den här !

Nu börjar man ana hösten. Iaf här ute hos oss på landet, i mitten av Sverige.

Det börjar mörkna före 20 på kvällen, och när jag går upp före 6 för den sedvanliga morgonpromenaden med alla hundarna är det skumt nu. Måste nästan tända lampan i stallet när jag fordrar hästarna. Dags att ta fram reflexhalsbanden till hundarna och pannlampan vilken vecka som helst. Och sen är mörkret här. Det som vi lever med under hela vinterhalvåret - man går ingenstans utan pannlampa! Pannlampa på morgonpromenaden och pannlampa på kvällspromenaden. Och det enda man ser av hundarna är reflexhalsbanden - och ögonen:) Annars ser man inte ens handen framför sig. Så mörkt är det här, där vi bor, och inga gatlyktor finns.

Det är underbara dagar nu, solen lyser och med den kommer värmen, men man anar en skärpa i vinden som inte funnits där förut. Av höst. I morse när jag gick ut med hundarna på morgonpromenad fick jag ta fram fingervantarna för första gången i år. 2,9 grader.

Jag älskar hösten, skärpan i vinden, alla vackra färgerna. Prasslet av torra löv under fötterna. Hundar som mår bra när det inte är för varmt och inte för kallt utan bara alldeles lagom.

Att kura under en filt i soffan med tända ljus och ett kompakt mörker utanför.

Så - välkommen höst! Du är efterlängtad!

... är nu äntligen inskickad!

Efter mycket funderande har vi nu kommit fram till någonting som vi kan tänka oss. Men jisses så svårt. Vi har säkert haft SKK-ansökan legat hemma i ett halvår - om det räcker - men fantasin har trutit (?). Eller också har någon annan kommit på det ultimata kennelnamnet före oss. Men nu tutar vi och kör. Det är många kvarnar som ska malas innan vi får besked.

Återkommer så snart vi vet! Typ om 4-6 månader !

Clara & Bella - vilket team!

Och se så fint det går. Våran vita prinsessa Titti är som en helt annan ponny sen hon kom tillbaka från Bollnäs. Fast det är klart, visst kan hon busa till det ibland. Takterna sitter i, men hon är otroligt mycket mer samarbetsvillig än när hon åkte.

Vanessa rider henne flera gånger i veckan - och det går sååå bra!

Idag var det lite hoppträning på schemat:

Det hade gått jättebra. Alla var nöjda och glada. Vanessa funderar på att starta med henne i någon liten lokal klubbtävling under hösten.

Medan Edwin står i hagen - en härlig kväll i september - och tittar på och längtar efter sitt sällskap:

Han hade jobbat fint på volten med Sofia idag. Vilka fina pållar vi har!

Ja, den som tävlingssekreterare på min lokala brukshundsklubb, menar jag. Gick utbildningen i vintras, men under våren tävlade vi nästan varenda helg själva, så då fanns det inte tid att praktisera sina nyvunna kunskaper, men idag har jag alltså fått gjort det:)

En alldeles lagom start, en söktävling med 4 lkl-hundar, 2 hkl-hundar och 4 ekl-hundar. Det var nog så mycket att hålla koll på i poäng- och pappersväg, trots att det inte var så många ekipaget. Tack och lov fanns Jessica - rutinerad tävlingssekreterare - där för mig hela dan, och det kändes jättebra! Tack snälla Jessica för all hjälp!!

Och grattis såklart, till alla duktiga ekipage som tävlade idag!

... och andra ledarskapsteorier är en utbildning med litteratur och frågeformulär framtagen av Försvarshögskolan och som Johnny har fått förmånen att vara med på genom sitt jobb under veckan som gått. Oerhört spännande, en kurs i självkännedom och självrannsakan i sin roll som ledare, på ganska hög nivå, och som ger upphov till reflektioner man inte tidigare stött på. I stort har kursen handlat om inspirerande motivation, intellektuell stimulering och personlig omtanke om och till sina medarbetare. Och olika former av ledarskap.

Jag som älskar personlig utveckling i alla de former är ju milt sagt avundsjuk på honom !!

Ikväll har vi diskuterat och dryftat och bollat och pratat i massor om detta. Åh - så himla utvecklande. Om man bara sen vill, orkar och kan genomföra allt detta är en annan femma.

Som Sören Kirkegaard (dansk filosof, teolog och författare) en gång sagt:

"Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv."

Sååå sant!

Livet är fullt av möjligheter - om man bara vågar!

Go for it!

... när det klipptes och kammades idag, ja det var vi det, som är riktiga hundar utan att behöva frisera oss :

Hälsar Sennivikens Älska och Linndoug's Firefly...

Avundsjuka? Vi? Nej, inte alls. Vi sitter bara nedanför trimbordet och tittar på för att vi inte har något annat roligare för oss...