... säger att Ässi är mycket piggare idag än i går. Vilken trevlig hund ni har, glad och trevlig, och samarbetsvillig. Sätter fram tassen på eget bevåg när vi ska sätta i och ur droppet...

Vad sägs om det? Uppförde sig exemplariskt enligt personalen... Skönt att höra, speciellt när man har mallis, kanske?

Hon har inte varit dålig i magen, men hon får ff bara dropp, man räknar med att introducera mat till henne imorgon och så vill man se att hon får behålla detta innan hon får åka hem. Så vi får inte hämta henne, men det känns ändå helt ok när vi vet att hon mår mycket bättre. Proverna så här långt visar heller inte någonting konstigt, nu är det bara fästingproverna kvar. Tydligen har man fått in många magsjuka hundar på Ultuna senaste veckorna, och ja, det här kan vara en rejäl magsjuka, säger man där. Om man nu inte hittar något annat i proverna som är kvar.

Tack Gode Gud!

... och mattes hjärta blöder. Och husses. Och hela familjens, såklart.

Ässi blev jättedålig i magen natten mellan måndag och tisdag, vilket resulterade i totalsanering av vissa delar av huset morgonen efter. Jaha, troligtvis efter att ha ätit ben, hon är inte så van med det. Ingen mat, till kvällen bara några dl kokt ris, som hon åt med god aptit. Dålig i magen var hon ändå, både tisdag, onsdag och torsdag. Men pigg och på g. Fått bara några dl ris morgon och kväll. Inatt vaknade jag av att det var dags igen, Stora Luren hade fått mera magknip. Sprang upp och släppte ut henne (i hällregnet), vilket innebär att vi har två halvtrappor till nedre botten i vårt hus. När jag så sanerat övervåningen (kl 02 inatt...) släppte jag in henne, och då kan hon knappt gå på benen... Hade stora problem att komma upp för trappan - och jag blev döorolig. Väckte husse som också fick komma upp och titta. Bäddade sen ner henne i min säng - tätt intill - inlindad i filtar och vilade en stund. Tog tempen som visade 38 grader.

Upp och googlade på livmoderinflammation, som jag var nästan helt övertygad om att hon fått...

Åkte hem till min veterinär och hängde på låset före 8. Då hade han hästdag idag, vilket innebär att han var på språng ut för att åka runt och titta på stora djur. Åk Ultuna direkt, var hans råd.
Sagt och gjort. Fullt ös mot djursjukhuset och hämtade upp Johnny på jobbet, på vägen in. Blir inskriven, och personalen sätter genast igång att ta blodprov på henne, och sen kopplar de upp henne på dropp. Efter flera timmars väntande med en sovande Storlur vid våra fötter får vi då komma in på ultraljud vid lunchtid. Och som hon ultraljudades. I minst en halvtimme höll veterinären på och tittade på alla delar av  hennes mage - och hittade ingenting som såg konstigt ut. Livmodern och allting runtomkring såg bra ut! Tillbaka till rum 4, och vänta ytterligare en timme på veterinären, som kommer och meddelar att de vill behålla henne kvar, för att se att hon piggar på sig, och så vill man se svaren på infektionsproverna och borrelia- och ehrlichia proverna. Lilla Storluren. När personalen tog henne och gick iväg, och hon vände sig om och tittade på oss, då grät jag en skvätt. Ändå hade vi talat om för henne att vi kommer tillbaka och hämtar henne:)

Det är väl riktigt överjävligt när ens djur blir sjuka. Och Storluren speciellt - hon står vårt hjärta närmast av alla alla djur vi nånsin haft och nånsin kommer att ha...

Så nu är det otroligt tomt i det lilla huset på landet (trots att vi har flera jyckar...) och vi går ingentstans utan att ha mobiltelefonen inom räckhåll.

Och längtar massor efter vår älskade Älska...

Hjälp oss nu att hålla alla tummar så vi får hem henne så fort som möjligt!

Idag är det dessutom exakt på dagen ett år sedan Ässi och Fia blev huggormsbitna och fick ligga på Ultuna pga det...

4 september känns inte som någon höjdardag... Vi kanske skulle kunna hoppa över just den i fortsättningen?

... med Bella var det dags för ikväll.

Lagstiftning angående hundar gicks igenom, liksom Kommunens lokala ordningsregler när det gäller hundar.

Sen var det kontaktövningar i vanlig ordning, inkallning, sitt kvar:

... och ligg kvar:

Kolla kontakten - den går inte av för hackor. Vi har inte riktigt förstått vad som händer med Bella när vi kommer till klubben, hon som brukar vara och fara som ett torrt skinn får helt plötsligt bara ögon för sin Lilla Matte...

som är mycket tacksam för det naturligtvis;)

Vi andra som hör till familjen och tittar på, tycker naturligtvis att vår lilla Pudel-unge är ett under av alla under. Det kan dock hända att vi är något partiska:)

Här en bild på Noelle och hennes Holländska Herdehund - som är så otroligt fin - tror han heter Devon - också från valpkursen:

Fia fick under tiden träna lite agility med Soffi för att få upp farten och flåset:

Sen blev det lydnadsträning, linförighet, fritt följ och hopp:

En mycket fokuserad sheltie är hon, våran Fia. Så länge matte har godis:)

Vi tränade också platsliggning med störning - då valpkursen höll till på planen bredvid. Kolla Fia-fokus även här - vad fin hon är:

Sen var det fikadags, och då fick vovvarna gå till bilen en stund:

Stora Luren fick vara hemma ikväll, för hon har haft lite ont i magen de senaste dagarna och det känns som att hon behöver vila lite. Men vi hittade andra hundar med Stora Lurar på klubben - här hunden Udda som tränar platsliggning:

De lurarna går heller inte av för hackor:)

Precis så har vi tillbringat vår torsdagkväll... Inte illa. Och nu sover hundarna så gott igen, efter lite lagom med aktivitet. Härligt.

... och alla skriverier om den gör mig lite bekymrad. Blåser tidningarna upp allting, eller hur är det? Ringde vårdcentralen idag, men ingen kan svara på några frågor - Läs tidningarna, var svaret jag fick. Ska man skratta eller gråta?

Kan man ha blivit så totalt tagen på sängen utav denna influensa, eftersom vaccin tydligen inte ens går att få tag i förrän i mitten av oktober?

Märkligt tycker jag. Googlade på ovan nämnda influensa, och hittade sajten svininfluensan.com där det finns en del att läsa för den som är bekymrad.

Den som lever får se - törs man säga så?

... kommer här. En blandad kompott.

Började med veterinärbesiktning på fredagen:

Fortfarande fredag, och man orkar fortfarande vara kaxig:)

Älskad som få - naturligtvis! Varför annars namnet:)?

Och husses bästa...

Vilar lite i husvagnen inför rapporten, med en god bok...

Men NU är jag riktigt trött... Jobbigt att tävla SM:)

Växlande väder, ömsom regn...

... och ömsom sol...

Och så resultattavlorna, ivrigt beskådade - av alla!

Och tänk - orken återvände mot söndag eftermiddag...

Vi kommer igen!

Jahapp, från och med igår, 31/8, har vi numera världens bästa 15-åring i huset! Sofia har gått ifrån 14-is till 15 åring!

Vi grattade henne litegrann till husvagnsfrukosten i måndagsi Falkenberg

innan vi började riva förtält och packa ihop. Födelsedagspresenten av oss och av Clara fick hon till frukost, och hann få en del grattis-samtal också på mobilen. Av farfar och Susanne fick hon presenten redan på söndag kväll (de var såklart nere och kollade SM!) så hon kunde shoppa loss lite hästgrejer på Gekås i Ullared på hemväg från Falkenberg. Och det gjorde hon, med besked. I övrigt bestod födelsedagen mest av att åka bil...

Men vi tar igen det till helgen - med storfika på söndag eftermiddag för den som vill och kan. Välkomna på 15-årsfirande!

Här som vi mest ser henne, på hästryggen:) - med sin älskade Edwin:

Eller med favvo-Fia, kompis i vått och torrt:

Eller bara som sig själv - det händer:)

Hursomhaver - härligare 15-åring får man nog leta efter. Är sig själv i alla lägen. Fortsätt så Soffi, vi håller på dig!

Puss & kram på födelsedagen!

... hann vi också med under SM-helgen:). Låg ju dessutom bara dryga 3 mil från Falkenberg och Skrea Camping, där vi hade husvagnen uppställd.

Så på fredag - efter ankomst till campingen och efter att bara ha bistått Johnny med att få upp förtältet hjälpligt, drog tjejerna (som naturligtvis också fått ledigt från skolan för att följa med och titta när familjens Älska-hund skulle tävla sitt första SM:) och jag iväg till Gekås. Ingen av oss hade varit där förut, och jag kan ärligt säga att det var en upplevelse.

Det var ju inte direkt svårt att sätta sprätt på pengar där, om man nu hade några...

Där fanns allt mellan himmel och jord, och något för alla. Vilket varuhus!

Sofia hamnade på hästavdelningen och har kunnat handla hur mycket som helst, och Clara på avdelningen för smink och annat smått och gott. Själv försökte jag hinna beta av så mycket som möjligt, men det hann jag naturligtvis inte på de (ynka:) 4 timmar vi var där...

Massor av människor, men inte alls de hemska köer man hört talats om när det gäller Ullared, förmodligen är det kanske lågsäsong just nu, vad vet jag.

Kul var det iaf att ha varit där. Så pass roligt att vi stannade till en sväng på hemvägen idag också... Inte direkt till Johnnys stora lycka kan jag väl säga, men tjejerna och jag fick stortrivas en liten stund till iaf...